Det här var ju en ganska vag punkt att uppfylla. Svårt att mäta.. Men igår slog det mig extra tydligt att jag kanske faktiskt har lärt mig att "ta emot" nu äntligen. Jag har annars ofta varit den som slagit ifrån mig när någon ger mig komplimanger eller gör snälla saker för mig.
Men inte nu. Jag har träffat en jättefin kille, som mer än gärna gör snälla saker för mig, och nu känns det lugnt och tryggt. Jag kan ta emot utan att känna mig skyldig eller som att jag inte förtjänar det. Och en fantastisk sak med det är, att om det är lätt att ta emot så är det också lätt att ge.
Tala om känslomässig befrielse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar