11 september 2015 - Odla min egen potatis

Tja, att ODLA var ju ingen konst och det gjorde jag ju i och för sig redan i våras. Men NU tyckte jag att det var dags att ta upp de små knölarna och se om det blivit något. Så här fina såg de ut:

Det är verkligen något särskilt att äta sina egenodlade grödor. Jag säger bara det, en dag... EN dag ska jag ha ett eget land med MASSOR av potatis. Och morötter. Och ärtor. Och sallad. Och...

5 september 2015 - Baka en tårta med M

Ett par veckor efter min födelsedag så tog vi tillfället i akt att kryssa för en av sakerna på listan, nämligen att baka en tårta med M. Hon har en jättefin bakbok, "Baka baka liten kalaskaka" där hon själv fick leta upp en fin tårta att göra. Valet föll på en maffig chokladkaka med marshmallowtäcke. M gjorde det mesta själv, jag fick bara hjälpa till att mäta upp och plocka ut ur ugnen och sådant. Och så hjälpa till att sätta fast alla marshmallows så klart!

Men visst blev den fin!?

25 augusti 2015 - Köpa diskmaskin

Alla som känner mig vet att om det finns EN enda sak som jag verkligen avskyr att göra, så är det att diska. Att diska för hand ska tilläggas.. Usch och fy.. I flera år nu har jag velat köpa en bänkdiskmaskin. Jag har hållit Blocket under ständig bevakning, ringt och mejlat på olika annonser men alltid varit ute för sent. Att köpa en ny har jag (eller den snåla sidan av mig) inte ansett löna sig så det har inte varit ett alternativ.

Men så idag, på min födelsedag, så väcktes jag på morgonen av sång, frukost på sängen och ett mycket spännande kuvert från världens finaste pojkvän.

Kollade genast på Blocket och hittade en alldeles perfekt direkt! Annonsen hade precis lagts upp och jag mejlade direkt! Fick svar efter några minuter bara, och på eftermiddagen åkte R och hämtade den.

Och nu står den på min diskbänk och ser alldeles, alldeles underbar ut...


Köpa diskmaskin - OK (fast jag fick den...)

7 augusti 2015 - Stod upp för mig själv 2/3

Jaha... För ett par dagar sedan skulle jag besiktiga bilen. Åkte dit där jag alltid besiktigar den och var beredd att vänta 1-20 minuter som det brukar ta. Vi var fyra-fem stycken som stod och väntade på att få köra in efter lunchen. Sagt och gjort, en efter en blev vi insläppta.

Jag lämnade nyckeln hos killen som skulle kolla bilen och tog en promenad med vovven. Efter 20 minuter kom jag tillbaka och var beredd att gå in och betala, men såg genom garageporten att min bil fortfarande stod uppställd!! Alla de andra som jag hade väntat tillsammans med var borta. Blev lite konfunderad men gick en extrasväng i ytterligare fem minuter. Då var bilen fortfarande inte klar och jag satte mig på en gräsplätt utanför och väntade..

Det tog sammanlagt 45 minuter för killen att besiktiga bilen. Det visade sig också att han hade gått igenom den med luskam för att hitta några eventuella fel. Han kände väl på sig att jag var missnöjd med att ha fått vänta så länge så han drog på sig en riktigt dryg attityd när han gick igenom nedslagen.

Nu är ju inte jag någon konflikthetsande typ så jag fann mig i de två nedslagen som han trots allt hade hittat. Det tredje däremot kunde jag INTE acceptera. Det är så att redan när jag köpte bilen för tre år sedan så var det en spricka i framrutan. Det är självklart inte en bra sak men då den varken har vuxit eller ändrat på sig och den sitter inte i siktfältet för mig, så har den fått vara. Det ska också hållas i minnet att jag alltså besiktigat bilen TVÅ gånger på samma ställe och aldrig tidigare fått nedslag på sprickan.

Nej, jag kände mig inte glad när jag skulle åka hem därifrån. Killens attityd gjorde inte saken bättre..

Men så idag så fick jag nog och åkte tillbaka dit och ville prata med killen igen. Då visade det sig att han inte var där så jag fick prata med platschefen istället. Först var han ovillig att ta bort nedslaget, men när han väl fick se bilen och sprickan så ändrade han sig. Han strök nedslaget och gav mig ett alldeles nytt protokoll!!

SEGER!!!

Kändes så himla skönt att åka därifrån. Jag vet inte hur jag hade haft råd att laga sprickan med bara en månads varsel.. Nu ska jag istället lägga undan pengar och få det gjort tills det är dags för nästa besiktning.

4 juli 2015 - Bio med barnen

Idag hade jag och barnen en riktig mysdag i Kistagallerian. Skulle möta upp vännen Å med döttrar och se "Minioner" på bio. Eftersom att jag har seriösa problem med tidsuppfattningen så hann vi inte äta en ordentlig middag innan, utan satt istället i bions foajé och mumsade hamburgare (säkerligen helt förbjudet).

Att gå på bio med barnen är alltid en upplevelse. Själv är man ju van biobesökare och tar det mesta med ro, men med barnen är det som att uppleva allt på nytt. Ta till exempel detta med 3D-glasögon. De åkte av och på, och det skulle jämföras hur det såg ut med och utan... Haha!! Och så filmen i sig själv på det. Helt hysterisk!

Älskar minionerna!!!

30 juni 2015 - Tjejmiddag

Idag var det dags för tjejmiddag. Fyra av de absolut bästa kom över vid 18-tiden och kvällen rullade på med god mat (om jag får säga det själv), intressanta diskussioner och glada skratt! Samtalsämnena är av förklarliga skäl belagda med censur, men vi hade en riktig toppenkväll och jag kan stryka en punkt från listan.

Det här ska vi göra om mååånga gånger!!

30 juli 2015 - Bygga sandslott

Sista dagen på Orsa camping. Imorgon åker vi hem och på måndag börjar jobbet igen. Jag och barnen har varit i Orsa hela veckan och vädret har varit rätt trist. Vi har hittat på en massa kul ändå så klart, men det är ändå liiite bättre när solen skiner. Och det gör den idag. Härligt!!

Vi har hängt på stranden hela förmiddagen och barnen har badat och jag har slappat i solen. Fast... inte bara slappat. Idag tog jag tillfället i akt att göra en sak på listan, nämligen att bygga ett sandslott!!

Det var jätteroligt att klafsa runt i den blöta sanden och pillra med kottar och pinnar, torn och vallgravar. Resultatet? Tja, jag är nöjd! :)

Bygga ett sandslott - OK

24 juli 2015 - Kärlek och djup stilla glädje

För en tid sedan skrev jag en text i ett block. Den var väldigt personlig och den betydde mycket för mig. Jag har tvekat att dela den texten här, men jag tänker... varför det? Varför ska jag tveka att berätta om den varma glädje jag har haft i magen de sista månaderna? För att vägen dit har varit hård och det är jobbigt att skriva om?

Nej...

"Jag vill skriva något djupt. Något med tyngd och mening. Men jag vet inte vad så jag skriver om det som är här och nu istället. Här och nu och vägen hit.

Sedan skilsmässan har det varit full fart framåt. Ut ur mörkret. Vilken väg ska jag ta? Vilken väg är "min" väg? Jag trodde att jag hittat rätt. Jag var säker på att jag hittat rätt. Men bara för en kort tid. Det var en illusion. In i mörkret. Stress, stress, stress. Svart, svart, svart. Inte se tillbaka. Bara framåt, framåt, framåt. Nya människor. Opålitliga människor. De kommer att svika mig, de kommer att såra mig, men eftersom jag redan vet det så slipper jag bli besviken. Fast blir besviken ändå. Gång på gång. Blir krossad. Gång på gång. Full fart framåt. Inte se tillbaka.

Tills i julas. Då saktade jag ner. Såg mig omkring. Var är jag? Mitt liv finns ju här. Det är redan klart. Sorgen är över. Det här är min väg. Lita på den. Lita på mig själv. Vägen finns här och den kommer inte att svika. Våga tro på det. Våga lita på det. Lita på mig själv.

Då vågade jag se mig om. Nyfikenheten väcktes. Vilka var de där människorna? Tomma skal. Tomma skal med tomma ord. Vissa mer tomma, andra mindre tomma, men alla gjorde de mig besviken. Nej... JAG gjorde mig besviken.

DE var ju bara pjäser. Figurer i historien om mitt liv. Bakgrundsfigurer. Mitt liv tillhör mig. Jag väljer själv hur jag låter folk behandla mig.

Så... Tack alla ni små figurer. Jag lät er krossa mig. Tack. Läxan var hård, men jag lärde mig. Lärde mig att skilja på sant och falskt. Aldrig mer. Aldrig mer ska någon krossa mig. Jag vågar se mig om nu. Se tillbaka på er, små figurer. Ni har ingen makt över mig. Ni kan inte svika, såra, skada mig. Jag lät er skada mig, men nu gör jag det aldrig mer.

Jag lärde mig läxan och jag är inte rädd längre. Nu går jag framåt. Utan stress. Min väg finns här. Ingen brådska. Jag ser inte tillbaka, inte för att jag inte törs, utan för att jag väljer att inte göra det. Jag ser framåt. Jag ser hur min väg kröker sig. Vad finns bakom kröken? Äventyret? Olyckan? Jag vet inte. Jag har ingen brådska.Jag vet att jag kommer att få veta i sinom tid.

Nu ligger min väg öppen, tydlig och pålitlig och varje sträcka är vackrare, mer innehållsrik och spännande än den förra."



Så skrev jag då. Och nu har jag träffat dig. Du som gör mig varm i magen, du som får mig att längta, skratta och brinna, du som inte kommer att svika... När jag nu går framåt så vet jag att du kommer att vara vid min sida. Vi går tillsammans. Mot glädjen, kärleken och lyckan.




Bli kär och våga inleda ett förhållande - OK

5 juli 2015 - Bada naken utomhus

Lagom till semestern så kom solen och redan samma fredag som semestern började begav vi oss, jag och en kär vän, ut i skogen för att vandra, grilla och tälta. Det var en riktigt vacker kväll med ljumna vindar som smekte ens ben under vandringen. Efter flera timmars vistelse i trollskogen hamnade vi i min dal, eller som den numera heter; Rîs Imloth....

Så härligt att sova i tält med fågelkvitter alldeles utanför och syrsor som spelade i gräset. På morgonen åt vi frukost i lugn och ro och vilade sedan i solen. När det blev alldeles för varmt så bestämde vi oss för att bada. Årets första dopp!! Och jag fick chansen att stryka ännu en punkt på min lista:

Bada naken utomhus - OK

Härligt och befriande. Till och med Oscar plaskade runt som ett litet flöte. Rekommenderas varmt :)

28 juni 2015 - Träna bort mammamagen

Sådana här punkter som ska ske över tid är svåra att ange som att "nu är det avklarat". Att träna bort mammamagen tar tid och även när den är borta så måste ju träningen fortsätta för att hålla allt på plats. Men idag så var jag i alla fall färdig med första nivån på appen MammaMage och genomförde testet som ger mig tillgång till nivå två. Tjohej!

Träna lite varje dag för att läka ihop mammamagen - OK (eller... den är i alla fall påbörjad)

Rent generellt tycker jag att informationen om mammamage, eller diastas rectus som det heter på lite finare språk, är ganska dålig. Om min barnmorska hade informerat mig om det här ändå ganska vanliga problemet, efter min förlossning så hade jag kunnat börja träna mycket tidigare för att läka ihop den. Istället gick jag till ett vanligt gym och fick råd att utföra plankan och sit-ups och liknande övningar för att få plattare mage.

Nu vet jag att dessa övningar är helt förkastliga för mammamagen, och i värsta fall gör de problemet värre. Det var först när jag pratade med min kusin, den blivande PT:n Emma Sandelin, som jag fick förklarat för mig vad diastas rectus är för något. Det var hon som visade mig MammaMage-appen och det är med hennes hjälp och råd som jag även har infört lite andra metoder i vardagen för att få ihop magmusklerna. Studsbollen på jobbet har inhöstat många skratt och häpna kommentarer och studsbollen hemma får agera kontorsstol när jag sitter vid datorn. Träningscykeln dock har just inget syfte i ansträngningen att få bort mammamagen, men den är till stor hjälp att komma i form ändå!

Vad är då mammamage (Eller diastas rectus)?

Jo, en diastas uppkommer när bindvävsstråket längst fram i magen delar sig. Det är inte helt ovanligt vid graviditeter (eller stor övervikt för den delen). Bindväven heter linea alba och löper från blygdbenet, förbi naveln och ändå upp till bröstbenet. Ju mer magen växer desto större tryck blir det på magmusklerna inifrån. De djupa magmusklerna töjs ut och får svårt att dra ihop sig igen. Både de och bukhinnan blir förlängda och följaktligen slappa, vilket ger magen intryck av att vara degig och pösig.

Vissa kvällar (för det är värst på kvällarna) kan man se sig själv i spegeln och tänka att man nästan ser gravid ut. Inte roligt alls, och en riktig knäck för självkänslan..

Men nu minsann ska det bli andra bullar!!!

 

25 juni 2015 - Bekräftelsen på att jag nu är organdonator

Idag hade ett brev från Socialstyrelsen landat på min hallmatta. Det var bekräftelsen på att jag numera är organdonator. Känns fint på något sätt att kunna ge något tillbaka även när jag försvunnit härifrån... Inte var det särskilt svårt heller. Kolla själv på: http://www.livsviktigt.se

Så alltså...

Bli organdonator - OK

 

17 juni 2015 - Vaccinerade mig mot TBE

Det som är lite roligt med den här listan är att den inte bara utmanar en att göra det som står på listan, utan man blir också peppad att ta tag i annat som man har haft i bakhuvudet.

Punkten "Prova Kitesurfing" under Saker att göra fick ge vika för det betydligt mer seriösa "Vaccinera mig mot TBE"...

Det är en sak som jag har tänkt i flera år men aldrig fått tummen ur att faktiskt göra. Men så i måndags så hittade jag en liten illasinnad fästing på hälsenan (!?) och fick lite panik. Onsdagen efter så var jag i centrum för att handla, och då... som ett magiskt omen... stod Fästingbussen utanför affären. Så jag hoppade in (eller snarare masade mig in, är ju livrädd för sprutor :(  ), och nu är första dosen tagen.


Skönt!!!

Angående gåvor

På mitt jobb träffar man många väldigt olika individer. Alla har de något skräp med sig i bagaget och det är kanske därför det är så oerhört intressant att prata och umgås med dem. Ibland blir de arga, ibland är de ledsna och ibland är de så glada så att de skiner. Och ibland är de bara som vanligt. Vi som jobbar här på arbetsmarknadsenheten, vi försöker på bästa sätt att bemöta alla på sitt eget sätt och försöka lösa alla problem som stundtals uppkommer.

Detta har i sin tur lett till att jag, under året som jag har jobbat här, har fått ta emot ett antal gåvor och presenter. Det har varit hembakade kakor, egenplockade frukter, hemmaodlade blommor och små chokladbitar. Absolut roligast var det när en yngre kille kom upp och gav mig och min kollega varsin tepåse. EN tepåse var. Det var ett lakritste från hans hemland och han ville så gärna att vi skulle smaka (det var rätt bittert... men ändå!)

Och idag kom en äldre man (vår "vildmarksman") fram till oss på lunchen och langade fram en näve av det ni ser på bilden nedan. Ja, det ser ut som bajs... men..

Det är Sprängticka!!!

Ren och nyplockad Sprängticka, direkt från björken. Det är egentligen inte en "riktig" svamp utan mer en ansamling av mycel som lever som en parasit på björkar (dock utan att skada björken). Den växer bara på EN av 5000 björkar.

Inom hälsokosten kallas det "Chaga" (bara namnet gör ju att man älskar det!) och ska vara extremt bra för immunförsvaret. Den är smockfull med antioxidanter, melanin och annat som gör gott för kroppen. Man har bland annat sett att Sprängtickan har mycket god effekt för att hindra otäckheter som till exempel cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar. 

I Ryssland kallas den för "Odödlighetens svamp" och "Gåvan från Gudarna". Och om inte DET är en fin gåva, så vet jag inte vad som är det.

Blev både rörd och tacksam!

15 juni 2015 - Öppnade ett nytt konto

Öppna ett konto och sätta in 50 kronor för varje sak jag prickar av på listan - OK


Sisådär ja! Nu har jag öppnat upp ett konto som heter "101 saker på 1001 dagar". Jag har bestämt att pengarna som sätts in där ska gå till resan till Zakynthos och INGET annat. Och som en symbolisk handling så satte jag in hela beloppet som jag fick tillbaka på Tims livförsäkring där också.

Det kändes rätt på något sätt... Mycket bättre än att stoppa in de pengarna på hushållskontot och bränna dem på mjölk och toapapper.


Älskade Tim <3

11 juni 2015 - Stod upp för mig själv 1/3

Ytterligare ett inlägg i efterhand...

Stå upp för mig själv vid tre olika tillfällen, och våga säga ifrån när jag ansett mig blivit orättvist behandlad (1/3)

Barnen tog sina hett efterlängtade simmärken på simskolans avslutning i torsdags och vi var givetvis tvungna att åka direkt till leksaksaffären och köpa varsin sköld att sätta de åtråvärda märkena på.

I affären stod en expedit i kassan och pratade i telefon. Vi hade letat på alla hyllor och inte hittat några sköldar och jag ville ändå fråga henne utan att bara ge upp, så jag ställde mig vid kassan och försökte att inte se jäktad ut fastän jag var det (trött, hungrig och med vovven ensam hemma). När samtalet närmade sig sitt slut kom det plötsligt fram en kvinna och hivade upp någonting ur en kasse som troligen skulle bytas. Jag höjde lite på ögonbrynen men sa inget just då. Inte förrän expediten lagt på luren och vände sig till den andra kvinnan som genast började förklara sitt ärende.

Då lutade jag mig fram och sa att "Ursäkta, men det var nog vår tur nu, vi stod främst i kön". "Aa men, jag ska bara ta henne först" fick jag till svar. Det var då jag kände att, antingen så står jag tyst och blir arg inombords eller så säger jag ifrån. Och så sa jag ifrån.

Tyvärr hade kvinnan som trängde sig redan sprungit därifrån, så det var bara expediten som fick höra vad jag tyckte om den behandlingen. Annars så hade hon också fått sig en avhyvling. Hoppas verkligen att jag får mål i munnen snabbare nästa gång. 

8 juni 2015 - Gjorde en god gärning för en okänd person 1/3

Tanken är att jag ska lägga upp ett inlägg för varje sak som jag prickar av på listan, men jag ligger som sagt lite efter så här kommer första saken.

Göra en god gärning för tre olika, okända personer (1/3)


Stod i kassan på Coop och skulle betala när det plötsligt hördes höga rop från kassan bredvid. Det visade sig att kvinnan som skulle betala där hade blivit av med sitt kort. Tydligen hade dottern i familjen tagit kortet när hon skulle iväg på något studenttjobalo, och kvinnan var tydligt stressad över situationen.

Så... jag erbjöd mig att betala för henne.

Hon blev först häpen, men sedan varmt tacksam. Hon tackade flera gånger men bedyrade att hon fått tag i sin dotter som nu var på väg till Coop i flygande fläng med kortet. Allt löste sig! :)

Vacker solnedgång

Påminner mig om att det alltid finns ljus vid vägens ände...